Syracusas tankar om bruksanvisningar och problembaserat lärande

Konsten att skriva en begriplig instruktion

I nästa liv skall jag bli proffs på att skriva bruksanvisningar. Jag menar inte att göra den tekniska beskrivningen utan att göra den begriplig för dem som upplever sig inte begripa något alls. Sådana som jag till exempel. 

De allra flesta är skrivna av tekniska experter eller några andra som från början precis vet hur saker och ting fungerar. Tänk om man började samarbeta med en pedagog, som vet hur man ska förklara saker och sammanhang. Så lätt allting skulle bli. Plötsligt skulle alla bruksanvisningar bli fullt begripliga även för den mest tekniskt obevandrade. 

Det går mode i bruksanvisningar precis som i allt annat. Numera har det stora möbelvaruhuset gått över till bilder som beskriver hur möbler skall sättas ihop. Inte en enda (bok)stavelse berättar hur man ska gå till väga. Det är naturligtvis ett billigt sätt. Ingenting behöver översättas utan alla länder från nord till syd och öst till väst ska kunna använda sig av samma beskrivning.  

Så börjar man med det enkla badrumsskåpet, 40 cm x 90 cm. Sjuttiotre delar och mycket riktigt det stämmer - exakt på pricken när man räknar. Med stor möda och en hel del gissningar fogas del till del men se - det blev en skruv över! Ingen förklaring. Om det funnits en skriftlig bruksanvisning hade man kanske, för att folk skulle slipp leta,  kunnat skriva något i stil med: - Om du nu händelsevis skulle tappa en skruv och inte hittar den skickar vi med en extra. Så är det inte och nu kan man väl utan överdrift säga att jag har en skruv lös. 

Nästa projekt - en ny dammsugare. Ingen konst säger väl de flesta. Det är bara att trycka på startknappen och så är det färdigt att börja städa. Om det inte hade varit för ett teleskoprör som med en teknisk fint skulle dras ut. Så att i stället för att ligga på knä och dammsuga kunde med med nämnda finess satt i funktion gå upprätt och på så sätt både snabba på städningen och spara ryggen. Tänk om det hade stått så här. Längst upp på röret finns en liten, nästan osynlig knapp. Tryck på den och vrid samtidigt till önskad längd tills du hör att det klickar. Enkelt min käre Watson, eller hur?

Och så var det kameran. Alldeles ny, kan allt. Nu kan man inte klaga på att det inte finns någon bruksanvisning. Det är bara att skriva ut. För nog är det lättare att sitta med kameran i ena handen och bruksanvisningen i den andra. Problemet är bara att den är på 258 sidor. 

Börja med att ställa in datum och tid. Hur då? Justera vitbalansen. Va' e' de' för något? Så fortsätter det i oändliga rader tills man tröttnar och frågar en bekant som ofta är en tonåring. Vips är det klart. Och så frågar du: - Hur kom du fram till det här. - Ä du vet, jag testade, eftersom det inte gick på det ena sättet försökte jag med ett annat tills det funkade!!!!!! 

Vari ligger skillnaden i att lösa problem man ställs inför? Jo ålder och vilken typ av skola man gått i. 30 % av Sveriges befolkning är 55 år och äldre. Med största säkerhet har dessa personer gått i ja/nej/ rätt/fel-skola. Med andra ord - någon annan har bestämt både vad och hur man ska lära. Men en dag blev det en revolution när det gäller lärande. Någon gång på 80-talet hände det och problembaserat lärande blev modeordet. Dessförinnan hade det funnits på högre utbildningar men nu nådde det grundskolan, där alla börjar sin bana. 

Vad är nu det undrar du kanske. Jo enkelt uttryckt.

a/ Bli ställd inför ett problem

b/ Formulera problemet

c/ Försök finna en lösning

d/ Hur tänkte du?

Så enkelt allt är när man kan det så här i datorns, mobiltelefonens och fiberns era.  Men så komplicerat när man inte begriper en enda dugg. På väggen blinkar en dosa och bjuder på den senaste tekniken. Genom ett hål i väggen har man plötsligt från landsvägen fått elektroniska motorvägar in i huset. Hela nätet står vidöppet med den snabbaste internetkopplingen som går att uppbringa. Det går att ringa billigt och telefonbolagen slåss om att ge dig det bästa TV-utbudet.

Sagt och gjort. Ett enda virrvarr av sladdar skall kopplas från tjänstefördelare till router till dator, till box, till TV och till telefon. Ordningen må vara osagd för plötsligt stod det som skrivet med eldskrift: -Jag är en fullständigt teknisk analfabet. Bruksanvisningen lästes både fram- och baklänges. Tänkte att så omöjligt skall det väl ändå inte vara. Men se det var det. 

Nu kom de gamla lärartakterna fram och det var bara att lösningsfokusera på problemet. 

a/ Ställd inför ett problem - att få bild på TV:n

b/ Problemformulering - det blir ingen bild på TV:n

c/ Försök hitta en lösning - trycka på så många knappar som möjligt för att få bild på TV:n

d/ Hur jag tänkte - det var väl bara att trycka på ON så skulle det bli bild på TV:n men så blev det inte. 

Då kände jag mig skör och det återstod bara att ringa till det stora telefonbolaget och be om hjälp från supporten. Där satt ett fantastiskt trevligt, kunnigt, pedagogiskt snille som sa: - Först så gör du här, sedan gör du så här och sedan gör du så här. Hängde du med? - Ja det blev bild!!!! Så enkelt om bruksanvisningen varit begriplig. Då hade jag kunnat göra det själv. 

Nu undrar du kanske vilket bolag jag ringde till. Jo i namnet finns bokstäver och så en siffra. Enkelt eller hur?

 

 

 

 

 

 

---

Andra inlägg

• Den digitala världen - utanförskap eller delaktighet
• Hurra - skatt på plastpåsar
• Barn som stannar hemma
• Värdet av ideell tid
• Skäms på dig
• Teos tankar om skolan
• Brev till ledarsidan HP
• Om språkpoliser och språkets förunderligheter
• Syracusas tankar om höjda skatter
• Syracusas tankar om den kommunicerande hunden