En tidig morgon, mörk, blöt och dyster, gav vi oss iväg norrut för att så småningom på kraftfulla vingar lyfta mot sydost.
På Arlanda i arla morgonstund checkade många förväntansfulla resenärer in med resväskor och golfbagar för att borda det stora Boeing-planet. Sex timmar skulle det ta, men enligt klockan blev det nio. Varför undrar du kanske. Jo GMT plus tre timmar.
Så efter flera timmar fick vi höra att nu har vi passerat östra Turkiet och befinner oss över norra Irak. Under oss fanns höga berg och landskapet var kargt och ödsligt. Stora delar var täckta av snö. Det var delar av Kurdistan vi såg. Här har många människor flytt undan förföljelse och umbäranden och slagits för sin existens.
Landskapet ändrade så småningom karaktär. Det blev allt flackare och när vi landade på Dubais internationella flygplats var vi omgivna av öken. Resans mål var det nordligaste emiratet Ras al-Khaimah. Vi färdades norrut på motorvägen. Överallt längs vägen stod långa rader av bilar parkerade och i mörkret kunde vi se hur människor satt vid eldar. Precis som vi älskar skogen, havet och vår gröna natur älskar emiratierna sin öken med den röda sanden.
Och sand fanns det - överallt. Mer än 90 % av landets yta är öken. Färskvatten är en bristvara och sötvatten i kranarna är avsaltat havsvatten. Naturtillgångarna är olja och naturgas. Oljereserverna är så stora att de beräknas räcka i 200 år.
I stället för att ta ut skatter investerar man intäkterna från oljan i infrastruktur, sjukvård och utbildning. Så till exempel betalar man universitets- och högskoleutbildnding för ungdomarna även om de åker utomlands.
Tjugo procent av befokningen är emiratier. Resten är gästarbetare från bl.a. Indien, Pakistan och Malaysia.
Man bygger mycket och stort. Så till exempel finns världens högsta byggnad, Burj Khalifa 825 meter, i Dubai. Här finns också världens största köpcenter. Man har också planer på att göra den internationella flygplatsen i Dubai till världens största.
Besök i Dubai
En dag ägnades åt studiebesök i Dubai. Vi fick se den berömda guldmarknaden med affär efter affär med guldsmycken. Många så stora att det är svårt att tro att de är äkta, men det är de. Tunga guldringar, stora halssmycken och breda armringar i affär efter affär. Världens största guldring med en vikt över 50 kilo fanns utställd i ett skyltfönster.
Över kryddmarknaden vilade en tung aromatisk doft. Här fanns också klänningar, skor och vackra sjalar.
Färden gick vidare med båt över den stora viken och sedan till den nybyggda marinan mitt i staden. Där fanns restauranger, kaféer, båtar i hamnen och höga byggnader runt omkring. Det var lätt att associera till Turning Torso i Malmö.
Dagen avslutades med ett besök på världens största köpcentrum. Där fanns alla världsberömda företag inom sport, kläder, skor, klockor, smycken och väskor såsom Nike, Rolex, Cartier och Louis Vuitton. När det mörknade visades ett vattenspel. Granne med köpcentret är världens högst byggnad. Den såg väldigt smal ut, nästan som en blyertspenna, men om man betänker att den nästan är en kilometer hög är det inte så konstigt att övre delen såg liten ut. Byggnaden var så hög och vi stod alldeles för nära, så den fick fotograferas i flera delar. Här syns den överstadelen.
Golf och bad
Nu kommer vi till skälet varför vi åkte. Jo golf naturligtvis. Banan låg i Al Hambra i Ras al-Khaimah. Den var lång och välskött med några riktigt svåra hål, åtminstone för dem som inte slår så långt. Där fanns vatten, bunkrar, långa hål och korta hål. Banan klipptes pedantiskt och för att ytterligare öka på finishen dammsög man bort gräsklippet!! Banan var alltför lång för att ta sig fram till fots, så golfbil var fortskaffningsmedlet för alla. Tolv personer i mogen ålder tävlade med varierande resultat med och mot varandra under en hel vecka. Vädret var strålande, 28 grader varmt och sol. Men vi inte bara golfade. Vi badade i Persiska viken. Riktigt salt var vattnet. Så bra vi mådde, när vi åkte hem.
Avslutningsdagen spelades s.k. scramble. Alla deltagare fördelade sig över banans arton hål och startade samtidigt på en given signal. Man spelade i lag om två och två.
Ödmjukheten förbjuder mig att avslöja vilket lag som vann.
Hemresa
För att riktigt suga på karamellen ägnade vi sista förmiddagen åt bad i Persika viken och en stunds avkoppling i solen. Hemfärden gick genom det fascinerande ökenlandskapet. Sand, sand överallt men ändå såg det inte ödsligt ut.
Så var vi tillbaka i Sverige igen. mörkt var det och kallt var det. Skillnaden var stor - från 28 garder med ljumma vindar till noll grader med regn och rusk.
Det har varit en fantastisk resa på alla sätt. Välordnat, spännande, fyllt av upplevelser. Intressant att få ökad förståelse för en kultur som så markant skiljer sig från vår egen. Nu undrar du kanske vem researrangören var. Det ska jag berätta om du hör av dig.